Om ca 7 timmar sitter jag på planet mot Umeå..

Dagen känns så jävla lång!

 

Vill sitta på planet NU så att alla jävla oro/ångest känslor försvinner.. har resfeber som fan!

 

Aja, nu är både jag och väskan klar att åka, så jag får väl passa på att mysa ordentligt nu med bebis innan jag ska åka.. Kommer sakna min lilla gofis!

 

Jag kommer upp nu på Torsdag.. Landar i Umeå 22.10 så då kommer älskade syster och hämtar upp mig och sen efter det åker vi väl en sväng förbi minna och Co och hälsar på! 

 

Det var dock så surt.. Hade tänkt åka i morgon (Onsdag) samma tid.. ville dock dubbelkolla med syrran så vi kunde tajma in det, men självklart, innan jag fått tag på henne osvosv så hann den sista platsen gå till någonannan menmen, that´s life.. Så jag kommer upp på torsagen istället! :)

 

Väskan är redan packad och klar så det som händer nu och i morgon är väl att gå på möte (asbergerutredningen) Som jag hoppas blir klar i morgon.. sen så ska jag hämta ut lite mer mediciner så jag har nu när jag är där uppe.. 

 

Ja juste.. Har bara beställt enkelresa, så jag vet inte hur länge jag blir uppe, men skulle tippa på 3-4 veckor iallafall.. Så ni vet! :)

 

Något som ska göras nu när jag är uppe:

* Umgås så mycket som möjligt med alla er nära och kära!

* Träffa Marita

* Kolla på lägenhet (er)?

* Gå på kalas, Bästaste Elin fyller ju år!! :)

* Känna efter.. Om jag vill/pallar flytta upp och bo i Umeå..

Alla ni nära och kära ställer upp för mig, lika mycket som jag ställer upp för er.. så det är svårt att bara välja en, men syrran, du har nog ställt upp mest ändå. Allt från att se till att jag får i mig mat till att få mig att andas, det har jag aldrig begärt av dig, men du har alltid ställt upp och hjälpt mig. Och det är jag oerhört tacksam för och jag vill att du ska veta.. För utan dig vet jag inte vart jag hade varit.. Jag älskar dig Helena!

 

Jag vet att min uppdateringe inte är den bästa, men det får ni ta! :P

 

I veckan ska jag iallafall åka upp till Norrland, för att hälsa på alla er! Längtar! 

Sen ska jag även kolla om jag kan boka in ett möte hos min KBT terapeft där uppe, samtidigt kolla på en lägenhet..

 

Jag har funderat länge fram och åter hur jag ska göra och vad jag vill, och svaret är att jag vet inte helt enkelt..

 

Men att bo här nere, själv, inga vänner, jobb eller liknande så känner jag att jag kanske lika bra kan flytta upp igen. Det är mycket därför jag ska bara upp nu i några veckor för att "känna efter".. Hur jag mår där och om jag skulle palla det psykiskt.. 

 

Visst, jag kan ju kanske fixa ett jobb här nere och på så vis få nya kontakter, men har inte orken eller lusten till att lära känna nya människor.. det kanske låter konstigt för er, men jag känner inte att jag vill helt enkelt.. och visst, KBT terapefter finns ju här nere också.. men det innebär att jag måste börja om på ruta 1 igen och berätta min hela historia igen... och det orkar jag verkligen inte. Marita, KBT:arn där uppe i umeå vet ju redan allt om mig, och när jag gick hos henne sist så lyckades hon hjälpa mig att börja se lite ljus här i livet. Så jag tror att det bästa skulle vara om jag fixa en lägenhet uppe i umeå, fick ha er nära och kära runt mig, fick fortsätta min rehabilitering hos marita och så småningom fixa ett jobb, deltid eller så.. då tror jag att jag skulle må bättre..

 

Men allt är ju lättare sagt en gjort förstås..

Vi får se hur det blir helt enkelt..

 

Nu ska jag ta och försöka få tag i Marita så jag kan boka tid med henne..

Ni får ha det så bra! Så ses vi snart! <3