Långt inlägg..
Jag har bollat med mig själv nu ett tag och känner att jag vill skriva ut detta på bloggen. För att visa att jag inte skäms och för att ni alla ska få en chans att förstå mig..
Ända sen jag var barn har jag alltid känt mig lite udda.. Har alltid varit ärlig, hatat mat som jag inte provat, överanalyserat allt, haft tvångstankar osv osv.. jag har heller aldrig gillat närkontakt eller vara bland mycket folk, har aldrig förstått varför. Mamma och Pappa har tyckt det varit konstigt eftersom redan vid halvårs ålder så stretade jag emot när dom försökte krama mig..
Jag kan förstå hur dom kan ha känt det, att ens egna barn inte vill kramas.. och det gör ju så att jag får dåligt samvete.. Vid 4-5 års ålder så började jag smått få tvångstankar och det blev succesivt värre med åren. Men på något sätt lyckades jag bryta mina rutiner och tvångstankar, visst jag är inte helt fri från dom än idag, men nu har jag fått en förklarig till varför jag är som jag är..
Jag har Asbergersyndrom.
En sak som kanske var lite udda är att jag alltid lekte bäst själv. För när jag lekte med andra barn försökte jag alltid få dem att leka efter mitt huvud men eftersom de aldrig förstod och det var så besvärligt att hela tiden förklara hur jag tänkte var det mycket enklare att leka själv.Tragiskt nog..Sedan i skol åldern så har jag alltid varit perfektionist vad gällde stavning eller ett arbete som krävde tid. Det höll i sig ända upp i gymnasiet, fick jag 97 poäng av 100 på ett prov så var jag missnöjd med min prestation. För jag kunder ju fått 100...
Jag matvägrade också när jag var liten. Jag ville inte äta något annat än pasta, fiskbullar och pannkakor eftersom jag fått för mig att allt annat var äckligt, fast jag inte hade ens provat.. Som jag minns när vi skulle äta på restaurang när jag var liten, jag tackade nej till plankstek och pizza, för jag ville bara ha fiskbullar... sjukt!
En annan sak som är rätt roligt med mig, när folk frågar "Hej, hur mår du?" så förväntar dom ju självklart att få ett svar som "jo tack det är bra" men JAG uppfattar det som att dom vill veta mina innersta känslor, alltså hur jag mår EGENTLIGEN.. men det är ju fel, det här är något jag gått och överanalyserat på, för jag själv vill ju höra hur ni har det EGENTLIGEN men får alltid höra "ja tack det är bra"... Men varför inte berätta hur man EGENTLIGEN mår för? Det blir ju bara ett "spel för galleriet" om man bara säger att det är bra fast det kanske inte är det? Eller är detta mitt AS (asbergersyndrom) som pratar? :P
En sak till som jag gått och undrat över med mig själv, är att jag är så förbannat känslokall.. Jag kan ha svårt för att visa medlidande för någon annan.. Om t.ex. mamma gråter så kan jag skaka på huvudet och säga "inte nu igen"... jag vill INTE bete mig såhär med det blir bara så ibland..
En sak till som jag gått och undrat över med mig själv, är att jag är så förbannat känslokall.. Jag kan ha svårt för att visa medlidande för någon annan.. Om t.ex. mamma gråter så kan jag skaka på huvudet och säga "inte nu igen"... jag vill INTE bete mig såhär med det blir bara så ibland..
Jag har alltid varit ärlig.. ibland lite för ärlig och detta är anledningen varför, när man har AS så är man väldigt ärlig av sig, av någon konstig anledning, kanske för att jag överanalyserar allt och har ett starkt intresse om hur saker och ting fungerar. Varför ska man vara oärlig? Ingen vinner ju på det och som ordspråket säger så kommer ju alltid sanningen fram, så är det ju.
Mönster, det kan vara roligt.. Men för mig kan det vara en ren plåga.. kan se mönster överallt, och jag kan bli nådigt förbannad på om mönstret inte har någon logisk förklaring eller om det bara ser allmänt dumt ut..ett exempel på ett mönster:
_-_-_+++_-_-_ Detta mönster är ju likadant..
men om det ser ut såhär: _-_+--_----+ BLIR JAG GALEN! haha
Alla dessa år har jag gått och funderat på VARFÖR. Varför jag ser sådana saker, om det bara är jag? Varför jag tänker så mycket? Varför jag beter mig på ett visst sätt, Varför jag inte gillar närkontakt, varför jag känner mig äldre än vad jag är.. Så många varför och nu äntligen fått det besvarat.
Och vet ni vad? Det känns OK!
Jag har aldrig direkt klickat med folk i min ålder, alltid äldre eller yngre..
Folk har inte förstått mig.
Folk har inte accepterat mig för den jag är.
Folk har sett mig som annorlunda.
Det är OKEJ!
Vill ni veta något mer om AS (Asbergersyndrom), hur jag tänker, osv osv, fråga på!
Kände bara för att dela med mig om detta så ni har en chans att förstå mig lite bättre..
KRAM!
Kommentarer
Nattali
Sjukt starka ord! Du borde göra en frågestund om det så folk får veta mer och få en bild utav det. Kram!
Svar:
None None
Malin
Fy så starkt gjort av dig Anna <3 Kram
Svar:
None None
Trackback
