lakf
Bilder från måndags! :)
Ohh... en dag kvar, sen drar vi!
Glaaad!
Umeå
Less jag blir...
Allt är nu packat och klart...
Men jag har inte hittat en lägenhet...
Är det så att jag är fast här?
Måste jag bo kvar?
Jag har bott här nere nu i ca 1 år.. Jag har inte fått börja med min rehabilitering än..
Det ända dom har gjort är Asbergerutredningen och höjt dosen på min medicin..
Min KBT terapeut i Umeå, vet kan hjälpa mig..
Eftersom jag inte påbörjat någon rehabilitering här nere kan jag ju lika bra börja med det där uppe, för att sedan börja arbetsträna eller plugga..
Mamma och pappa vill att jag bor kvar, av många anledningar..
Jag har väl försökt jämföra båda ställena..
Umeå:
* Släkt, vänner
* KBT:n
* Känner till området
* Stugan
* Finns en utbildning av intresse
* Större chans att få jobb inom floristyrket där.
Ronneby:
* Nära till mamma och pappa..
* Får mitt egna hem (dock även i umeå)
* Fina årstider
Nackdelen med båda ställena är just ekonomin..Men det är jag minst orolig över, pengar löser sig alltid på något vis. Det jag är mest orolig för är rädslan, och oron.. Kommer jag få hjälp? Kommer jag bli "fri"?
Näe usch... blir så less...
Allt jag vill ha är hjälp och stöttning, det har tagit mig en lång tid att ens få kraften psykiskt att försöka gå fram. Nu när jag väl är här, har kommit fram till vad jag vill.. Så dras jag bara längre och längre ner igen..
Kanske lika bra att flytta till en ort, där man inte känner en jävel, krypa in i ett hål och försvinna?
Det sägs att hoppet är det sista som försvinner...
