Umeå

Less jag blir...
 
Allt är nu packat och klart...
Men jag har inte hittat en lägenhet...
 
Är det så att jag är fast här?
Måste jag bo kvar?
 
Jag har bott här nere nu i ca 1 år.. Jag har inte fått börja med min rehabilitering än..
Det ända dom har gjort är Asbergerutredningen och höjt dosen på min medicin..
 
Min KBT terapeut i Umeå, vet kan hjälpa mig..
Eftersom jag inte påbörjat någon rehabilitering här nere kan jag ju lika bra börja med det där uppe, för att sedan börja arbetsträna eller plugga..
 
Mamma och pappa vill att jag bor kvar, av många anledningar..
Jag har väl försökt jämföra båda ställena..
 
Umeå:
* Släkt, vänner
* KBT:n
* Känner till området
* Stugan
* Finns en utbildning av intresse
* Större chans att få jobb inom floristyrket där.
 
Ronneby:
* Nära till mamma och pappa..
* Får mitt egna hem (dock även i umeå)
* Fina årstider 
 
Nackdelen med båda ställena är just ekonomin..Men det är jag minst orolig över, pengar löser sig alltid på något vis. Det jag är mest orolig för är rädslan, och oron.. Kommer jag få hjälp? Kommer jag bli "fri"?
 
Näe usch... blir så less...
Allt jag vill ha är hjälp och stöttning, det har tagit mig en lång tid att ens få kraften psykiskt att försöka gå fram. Nu när jag väl är här, har kommit fram till vad jag vill.. Så dras jag bara längre och längre ner igen..
Kanske lika bra att flytta till en ort, där man inte känner en jävel, krypa in i ett hål och försvinna?
 
Det sägs att hoppet är det sista som försvinner...
 
 
 
 


Kommentarer
Erik

Det är klart att du inte ska krypa under en sten och gömma dig!
Du ska ju flytta tillbaka till Umeå och förgylla livet för oss där :)

Boende löser sig, annars vet du vart du alltid kan bo!

2013-07-04 @ 16:02:12
Smiley

Du kanske ska ge rehabiliteringen en chans där du bor nu. Prova på att bo i egen lägenhet, söka arbete/utbildning innan du tar steget och flyttar till Umeå. Där har du dina föräldrar i närheten och de kan kanske hjälpa dig med boende ifall det inte fungerar att vara "fri". OCH om det sen visar sig att det faktiskt fungerar, DÅ flyttar du till Umeå.?? Bara ett förslag. För vad jag förstår har du där i Ronneby börjat må lite bättre. Kanske dumt att riskera att det blir sämre igen?? Och din släkt, vänner har du ju kvar och dem kan du alltid hälsa på om saknaden är stor och de kan hälsa på dig.Det viktigaste måste ändå vara att du får en bra start, orken att vara "fri". För det är tufft när man har den diagnosen du har (Aspergern) att ta itu med livets prövningar om man även mår dåligt.

2013-07-05 @ 07:23:06


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Anacocobana.blogg.se

Varför jag döpte min blogg till just "Anacocobana" vet ju de flesta om, det är någonting som min ingifta moster Maja (AKA Mofasa) började med, och många har sen dess börja kalla mig det! :)

RSS 2.0